Krunegård har två nya album på gång, varav ett lär bli lite proggigt enligt rykten och det andra, delvis producerat av Mauro Scocco, lär bli mer disco. Han har vuxit ifrån allt han varit. Den blyga poppojken anses av en del som en diva. Musik kan han göra i alla fall, trollbinder publiker var han än hamnar. Jag gillar detta så mycket att jag till och från funderar på att ösa upp med varenda låt från 2008 års "Markusevangeliet" här på bloggen. Här - i "Västerbron" - är det Laakso, men det lurar ingen, Markus Krunegård är Laakso. Jag anar den där drivkraften som gör att allt blir guld. Det är en sjukt bra låt, jag kan nynna till den i timmar. Samtalet han har med killen i andra versen är klockrent, sånt uppskattar jag.
Kommentarer